Kan detta vara lösningen?

Fick ju en tid till läkaren på reumatologen i Lund äntligen och var där idag. Det var en mycket ödmjukare och trevligare attityd idag än vad det varit via telefon innan. Synd att det ska ta att man försöker söka sig där ifrån för att de ska börja lyssna. Försökte förklara för honom om mina ökade problem med värk osv och hur det ställer till problem för mig i vardagen. Har ju inget att kontra med mer än att trycka i mig värktabletter. Jag ska ju även arbeta ett helt arbetsliv och kroppen ska gärna hålla för det så vill ju få den hjälp som finns tillgänglig. Många lever ju med reumatism så det finns ju mediciner att få som hjälper och underlättar. Äntligen fattade han i alla fall och föreslog att jag kanske ska testa plaquenilen. Jag är beredd att se om den funkar, kan den lugna ner "skoven" så är det helt klart guld värt. Han ville dock kolla än en gång så lungorna inte krånglar pga astma. Litade visst inte på vårdcentralen där. Han vägrar tänka i banor att det skulle kunna vara lungsäcksinflammation, säger att det inte verkar så. Dock säger andra läkare att det verkar vara det. Man blir lagom förvirrad. Får väl se, så länge Orudisen håller det i shack så spelar det kanske ingen roll. Han verkar dock lite mer villig att utreda nu, frågan är om det håller i sig eller om han släpper igen om han inte hittar svaren tillräckligt snabbt. Jag vet att jag inte är lätt att diagnostisera, sådana här sjukdomar är ju ofta krångliga. Jag har många olika och diffusa symptom vilket gör det krångligt, men jag förtjänar väl att de försöker allt de kan ändå tycker jag. Nu velar jag dock lite för har ju en tid till Kristianstad i slutet av månaden. För mig känns det att mitt förtroende för Lund är lite för förstört för att jag ska känna att jag har den backup jag behöver om nytt uppkommer. Kände ångest och vansinnig nervositet när jag skulle dit idag och borde kunna känna mig mer trygg i min läkarkontakt och hoppas att jag kanske kan det om jag börjar gå hos en ny läkare i Kristianstad istället. Jag vill ju dock inte hamna i att det det hur långt tid som helst innan nästa läkare vill testa ge mig plaquenil. Jag vill ju testa för att se om det ger resultat för som det är nu funkar ju bara inte. Efter mycket velande och funderande har jag nog bestämt mig för att träffa hon i Kristianstad och helt enkelt vara ärlig med mina tankegångar och oro. Hoppas att det funkar och vi kanske kan nå någon form av förståelse. Då kan jag ju skriva över mig där. Får väl se, det rör sig i alla fall framåt och det känns bra och är faktiskt väldigt lättad att jag kanske äntligen är i närheten av någon form av lösning :D

Kattkomando Syd - Där hjälparen är i fokus

Ja för så är det banne mig som jag har uppfattat dem sen jag blev stödhem för dem. Min kontaktperson är en fullkomlig fanatiker som bara går one and one om sina privata skulder hon har tagit på sig för dessa katter. Ja gud vilken ängel hon är. En gång till som jag hör om dessa skulder och ynkandet om det så åker datorn ut genom fönstret. Jag pallar inte! En sådan sak gör man genom ett aktivt beslut som man faktiskt sen får stå för själv. Sluta tigg pengar & gnäll inför alla! Det ger inte sympati, det uppfattas som patetiskt & frånstötande.

Jag gick in i detta med tron att katterna var i fokus, att hitta bra hem till dem, inte hjälparens och dennes fantastiska godhet och behov av bekräftelse. Blir verkligen avskräckt från dem när de tar beslut som går ut negativt över katterna bara för man inte håller med dem om hur synd det är om dem på ett aktivt & överösande sätt.

Visst är nog inte alla inom KKS på detta sätt, där finns säkert vettiga jordnära människor där med. De får säkerligen ständigt se delar av sitt arbete grusas av dessa fanatikers som lämnar ett snigelspår av dåliga konsekvenser och bortskrämda hem och stödhem.

Det är ju dock synd att sådana människor som lever i sin egen fanatiska psykotiska bubbla där de gett sig själva gloria & vingar & sitter och klappar sig själva på axeln ska få förstöra så för de andra. Dessa människor är ju så övertygade om sin godhet och ser nog inte att många av de omkring dem nog inte tycker om dem särskilt mycket alls.

Jag vet inte om jag vill fortsätta mitt samarbete med KKS i framtiden jag har inte bestämt mig än. Kanske det blir en annan förening. Men hur undviker man dessa fanatikers som inte ens vet vad ordet ödmjuk betyder? Hur undviker man dessa fanatikers som egentligen bara gör det för att höja sig själva där målet för arbetet kommer i andrahand efter detta? Det verkar tyvärr krylla av dem inom detta område. Tragiskt när målet för arbetet, hem till katterna, glöms bort på detta sätt.

Nya återvändsgränder men samtidigt nya framsteg

Malmö var verkligen ytterligare en dead end. Fick ett mycket besvikande brev om hur de inte tänkte ta tag i mitt fall då detta var Lunds ansvar och att de skickade mitt brev vidare till Lund. Efter en del upprörda samtal visade sig att båda avdelningarna har samma stolpskott till chef sedan sammanslagningen. Bad luck! Var väldigt upprörd och låg resten av dagen i migrän. Dagen därpå fick det bli nya tag. Skam den som ger sig väl? Skickade vidare egenremissen till Kristianstad och förberedde mig för en lång väntan.

Förra lördagen började hela mitt högra ben att värka och mina värktabletter gjorde plötsligt inte mycket från eller till längre. Efter 4 dar blev det akuten för att utesluta olika anledningar. Men de hittade inget så det är troligtvis bara reumatismen som blivit aningen värre igen. Det har varit nonstop fram tills idag och verkar inte ge sig än, det brukade inte hålla i sig så envist tidigare.

När jag kom hem fann jag glädjande ett brev från Kristianstads reumatolog. De har valt att prioritera mig för en tid redan i april, Äntligen.

Lund anade nog att något var på gång. Plötsligt dagen efter ringde den suriga sjuksköterskan där och annonserade hur duktiga dem varit för de har skakat fram en tid hos min läkare där nu i april.

Så hur gör jag nu? Vilken tid tar jag? Men tror det blir Kristianstad för Lund försöker nog bara hålla mig lugn och jag har nog redan gett upp på dem ändå. Det kommer nog inte hända mer där ändå. Kanske bäst att dra vidare och se om det ger mer framgång istället.

Nya beslut & nya framsteg

Efter att ha konstaterat att min läkare i Lund inte tar tid till mig eller planerar att göra en ordentlig utredning så har jag ringt runt och jagat ett ny reumatolog i Skåne. Kristianstad har syrran dålig erfarenhet av, de struntade i henne i början när hon blev sjuk. Jag testade ringa ändå, en annan läkare där är kanske bättre. Det går ju dock inte att bara bli överförd till en ny läkare trotts att man redan är aktuell hos en inom samma område. Nej då behövde Lund skicka en remiss (som om de kommer göra det haha) eller får jag skicka en egenremiss. Det skulle ta ett antal månader innan jag skulle kunna komma till en läkare där, månader som jag känner redan har slösats. Fortsatte i alla fall ringa vidare och kom till sist till Malmö. Detta verkar lovande. Hon jag pratade med verkde väldigt sympatisk och ansåg att det helt klart var min rätt att byta läkare och om de inte lyssnade i Lund var det kanske bäst att byta helt och hållet. De skulle titta på min remiss samma dag den kom in och det skulle max ta 3 veckor för mig att få en tid till en läkare. Jätte bra så Malmö får det bli :D jag hoppas verkligen detta kommer bli bra. De bör ha haft hos sig igår så nu är det bara att vänta och se.

Theo

Ytterligare en bild på lille Theo :)

Stödhem

Jag bestämde mig efter mycket funderande på att testa ställa upp som stödhem för KKS. Vi var iväg och hälsade på hos en av kontaktpersonerna som också har många stödhems katter. Min far och syskon var med. Då min far vill ha sällskap till Kiro som verkligen verkar ha saknat Michiru så han bestämde sig för att adoptera en katt. Tim (som döpts om) som Daniel fastnade för fick flytta till pappa.

Tudor och Theo (Tims bröder) har nu fått flytta hem till mig tills de får ett permanent hem. Tudor behöver nog inte vänta då min far fastnade för honom och funderar på att adoptera honom också.
Michiru tog situationen bättre än jag trott. Visst hon morrar och fräser lite för att visa vem som är boss men uppför sig bra annars. Kaori är lite rädd men det släpper nog så småningom.

Första dagen låg dem bara och tryckte i köket, de är rätt rädda av sig. Idag öppnade jag dörren så de kunde gå ut om de ville. Tudor tog chansen direkt och har undersökt lägenheten sen dess. Theo är lite mer rädd av sig och vågade först inte. Men efter några timmar blev han ensam och började kalla på Tudor. Men Tudor hade inte tid så till sist fick Theo leta upp honom själv :P nu går de runt tillsammans och undersöker allt ^^ Riktiga sötnosar.

Letar du katt? Kanske är Theo är katten för dig? Du finner honom på kks.nu. Theo som är på bild kommer lägga upp bilder här sen Tudor också.

Att finna en bra läkare, omöjligt?

Länge har jag nu bollats hit och dit med mina problem med lederna, lungorna huden m.m. Vi har hållit på i perioder sen grundskolan med detta, men ingen har blivit klok på vad det är. Efter att min syster fick sin diagnos SLE så fick vi en värdefull ledtråd, så jag sökte mig också till reumatologen ihop om att kunna få svar på varför jag mår så dåligt och varför jag har dessa problem. Läkaren på vårdcentralen tyckte också det var en god idé att söka sig dit.

Sen dess har den första läkaren jag träffade på reumatologen i Lund tok ignorerat mig och verkar ha bestämt sig för att jag springer och känner efter bara för min syster fått en diagnos. Enhetschefen har struntat i mina krav på en ny läkare som min mor tillsist lyckades skaka fram ändå, genom att gå förbi henne. Enhetschefen var ju såklart snabb att försöka skydda sin rygg, på ett väldigt klumpigt vis därtill. Snacka om fel person på fel plats och position i organisationen.
Min läkare på vårdcentralen slutade så ingen där vet vad dem ska göra så ingen håller i mig där heller längre. Min nya läkare på reumatologen är nu borta, jag blev tillbaka bollad till den första. Han tycker nu att telefonkontakt om 3 mån kunde räcka, trots att hans efterträdare var mitt uppe i att ta massa prover och liknande för att komma till botten med vad jag har. Ingen kunde plocka upp luren och ringa mig för den delen heller. Jag fick jaga runt själv för att få reda på att jag hade bollat tillbaka till den första idioten. Jag tyckte väl att det var konstigt att ingen ringt mig angående provresultaten.

Ingen kollar mina blodvärden, men mitt mående tyder på anemi igen. Att man producerar för lite röda blodkroppar KAN INTE vara bra. Jag har ont som fan och exem överallt. Jag blir knäpp. Ingen skriver ut de mediciner till mig, som jag heller inte kan släppa för värken och lungorna. Då blir allt 3 gånger värre än nu. Jag har ingen att vända mig till. Har jag inte rätt till en läkare som tar mig på allvar?

Jag är ledsen, arg, frustrerad, orolig och vansinnigt besviken på vår svenska sjukvård. Mitt förtroende är i botten och jag tvivlar på att det någonsin blir bättre än så här. Jag är sjuk konstant och ingen tror mig. Jag skiter väl i vad för diagnos det är, kanske det inte är SLE, men jag vill vet vad det är. För en sak vet jag och det är att jag inte mår bra, jag är inte så frisk och pigg som man ska vara när man bara är 24 år.

Dem bollar och leker med mitt liv, min vardag och min livskvalié och deras beteende kan undanhålla mediciner som kanske hade gjort stor skillnad för mig. Hur kan de sova om nätterna!!! De borde skämmas.

En lite tröst för mig är att allt detta är bra erfarenheter för mig själv i mitt framtida arbete som socionom. Jag vet och förstår hur viktigt det är att bli lyssnad på first hand. Jag kommer inte behandla mina klienter såhär lättvindligt. Jag hoppas jag kan hålla detta som en stor påminnelse till mig själv. Alla förtjänar att tas på allvar när man söker hjälp för problem, oavsett vad problemet är.

Och reumatologen i Lund... släng er i väggen! Bak läxa hör ni. Tillbaka till skolbänken och fräscha upp era kunskaper om HSL, ni har nog missat hela poängen med den!!!! Glöm inte vilka ni arbetar för. Just det patienterna, och kanske skulle ni börja se dem mer som kunder, kanske hade ni då kunnat få igenom den attityd förändrings som ni såväl behöver.